���ʵ���

Inkomstskillnader är ett centralt mått på ekonomisk ojämlikhet, i synnerhet eftersom de är lättare att mäta och följa upp än förmögenhetsskillnader. Ämnet togs senast upp i november i en rapport beställd av G20-länderna som beskrev ojämlikhetens effekter på vardag, välbefinnande, ekonomiska möjligheter och politisk stabilitet.

En internationell forskningsgrupp ledd av Aalto-universitetet och universitetet i Cambridge har nu för första gången kartlagt data gällande regionala inkomstskillnader i 151 länder under totalt tre decennier. Även om resultaten visar att inkomstskillnaderna har ökat för nästan fälten av världens befolkning avslöjar materialet också regioner, särskilt i Latinamerika, där skillnaderna har minskat. I dessa regioner bor sammanlagt omkring en tredjedel av världens befolkning.

”Materialet vi samlat in möjliggör en avsevärt mer detaljerad analys jämfört med tidigare data på nationell nivå. Vi kan se närmare på skillnaderna inom länderna och granska hur inkomstskillnaderna har utvecklats till exempel på landskaps- eller delstatsnivå. I många länder förblir trender som gäller inkomstskillnaderna dolda om vi bara tittar på data på nationell nivå”, säger en av studiens huvudförfattare professor Matti Kummu vid Aalto-universitetet. 

I Finland har inkomstskillnaderna följts upp av sedan 1960-talet, även om regionala analyser har blivit aktuella först senare. Uppgifterna har dock varit digitala i flera decennier, och därför bjuder materialet på färre överraskningar. En annan av studiens huvudförfattare, biträdande professor Daniel Chrisendo vid universitetet i Cambridge, framhåller dock studiens globala betydelse:

”Det finns påtagliga brister i hur ekonomisk ojämlikhet mäts runt om i världen. Vårt material, som är betydligt mer omfattande och detaljerat än tidigare, bidrar till att öka förståelsen för till exempel vilka politiska åtgärder som bäst motverkar ojämlikhet”, förklarar Chrisendo.

Studien publicerades i den vetenskapliga tidskriften den 5 december.  från åren 1990–2023 är öppet tillgängligt, och resultaten kan också betraktas årsvis i ett . Materialet kan studeras närmare regionvis och laddas ner för vidare analyser.

Regionala data visar på framgångar

I de europeiska länderna har inkomsterna generellt varit höga och inkomstskillnaderna relativt små, men även i dessa länder ökar ojämlikheten. Också i de nordiska länderna Finland, Sverige, Norge och Danmark har inkomstskillnaderna ökat något. Det finns dock goda exempel i närheten.

”Vi finländare jämför oss gärna med våra grannar, och Estland lyckas väldigt bra med att minska inkomstskillnaderna, även i europeisk skala. Där gör man något som fungerar mycket väl”, säger Kummu.

Forskarna betonar att många framsteg i att minska ojämlikhet förblir dolda om man enbart ser till nationella genomsnitt. Indien, Kina och Brasilien är goda exempel på detta.

”I södra Indien har man till exempel sett en positiv utveckling som hänger samman med långsiktiga investeringar i offentlig hälsovård, utbildning, infrastruktur och ekonomisk tillväxt”, säger Chrisendo.

I Kina har marknadsreformer och en öppenhetspolicy bidragit till att främja ekonomin och minska fattigdomen sedan 1990-talet.

”Tillväxten har dock inte fördelats jämnt, vilket antagligen hänger samman med att Hukou-systemet, som reglerar bosättningen, har begränsat tillgången till tjänster för personer som flyttat från landsbygden till städerna. Regleringen har senare mildrats och regionala utvecklingsprogram har inletts för att jämna ut skillnaderna”, tillägger Chrisendo.

I Brasilien visar kartläggningen på ett samband mellan minskade inkomstskillnader och villkorade kontantöverföringar, där stöd betalats till fattiga familjer i utbyte mot att barnen går i skolan och blir vaccinerade.

Målet snart utom räckhåll

Ett av FN:s mål för hållbar utveckling är att inkomsterna för den fattigaste 40 procenten av befolkningen ska växa snabbare än det nationella genomsnittet – och varaktigt. Studien visar dock att målet är på väg utom räckhåll.

”Tyvärr förblir inkomstskillnaderna inte bara stora, utan utvecklingen ser till och med dystrare ut än tidigare”, konstaterar Matti Kummu.

Forskningsgruppen utvidgar nu det regionala materialet till att globalt omfatta även andra socioekonomiska indikatorer, såsom befolkningens åldrande, medellivslängd, antal utbildningsår och tillgång till vatten. Detta utvidgade material ska publiceras 2026.

I egenskap av professor i vatten- och miljöteknik med inriktning på globala livsmedelssystem och hållbar användning av naturresurser hoppas Matti Kummu att data också kan användas för att förstå miljöförändringar.

”Vi ser redan nu ett samband mellan regional ojämlikhet och lägre ekologisk mångfald. Ett detaljerat material som spänner över tre decennier ger oss äntligen möjlighet att studera orsak och verkan, inte bara korrelationer, och det ger beslutsfattare verktyg att fatta bättre beslut”, säger han.